Svart bärnsten rav

VÄRT ATT känna till om BÄRNSTEN.
Av Urban Lundberg


BÄRNSTEN.

Bärnsten är egentligen ca miljoner år äldre kåda. Kommer från barrträdet (Pinus succinifera). Normalt existerar den transparent med enstaka gul mot gulröd färg. Det existerar en mot vikten ganska lätt berg. De finaste/dyraste har inneslutningar av insekter eller andra småkryp. Närmaste fyndorterna är: Sverige, land och Polen. Även bland de andra baltiska länderna förekommer bärnstenen. Stora bitar på ovan 10 kg är kända.

Man kan gott säga för att bärnstenen plats vår inledande ädelsten.

Vid sidan av den baltiska bärnstenen, som besitter ca 40 miljoner tid på nacken, har man nu fyndigheter med fossil harts, såsom är miljoner år gamla. I Europa kan nämnas Sibirien, gamla Östtyskland, Österrike, Nordfrankrike samt Sicilien.

I Asien har man funnit bärnsten i Libanon, Kina samt Burma.
På den amerikanska kontinenten förekommer den i Kanada, Alaska, New Jersey samt Mexico.

I den Dominikanska republiken besitter man även gjort enstaka del fynd, stenar tillsammans inneslutna vilt är ej ovanligt.

Det förekommer även äggstora stenar på smådjur, mestadels myror.

Fyndigheterna existerar gamla.

Columbus nämnde den Dominikanska republikens bärnstenar inom dagböckerna ifrån den

  • svart bärnsten rav

    • Bärnsten

    Bärnsten (dialektalt rav[2]) är ett samlingsnamn för flera fossilahartser avsöndrade som kåda av träd, främst barrträd med det gemensamma namnet Pinus succinifera. Den förekommer i oregelbundna klumpar eller i form av droppar och kan innehålla fossila rester av växter eller insekter. Färgen är vanligen gul, brun eller rödaktig och fettglänsande samt genomskinlig eller nästan genomskinlig, men förekommer även som svart, grön, violett, mjölkigt vit eller blå-svart. Bärnsten är känd från nästan hela norra och mellersta Europa och förekommer även i Spanien, Italien, Rumänien, Mexiko, Japan, Myanmar med flera länder. Den förnämsta bärnstensförekomsten är kring södra Östersjön, där det viktigaste hartset är succinit. Det är så lätt att det enbart av vågornas kraft kan kastas upp på stranden från havsbotten.

    Bärnsten kan brinna och utvecklar då en angenäm aromatisk doft. Namnet bärnsten härstammar från plattyskans Börnsteen, (av börnen=brinna). I Skåne kallades den förr "rav" (vilket är det fornnordiska ordet för bärnsten och än idag är det danska och norska ordet för bärnsten), ett ord som återfinnes i ortnamnet Ravlunda. Bärnstenen blev ett tidigt betal

    Bärnsten/Rav

    Materialegenskaper:

    densitet: 1,, g/cm3
    hårdhet: Mohs skala
    längdutvidgningskoefficient:&#;? K-1
    värmeledningsförmåga:&#;? W/(m K)
    resistivitet:&#;? Ohmmeter
    Kristallsystem: Amorf
    Ljusbrytning: 1,,
    Streckfärg: Vit

    Användning

    bärnsten används sällan får praktiska ändamål utan mer som dekoration då det inte är det mest hållfasta ämnet. dessutom finns det än ofantlig massa olika typer som kan passa alla möjliga situationer av dekorationsnödvändigheter. Ambra (gul ambra, medeltida benämning på bärnsten efter den verkliga ambran)

    • Ambroid (pressbärnsten, alternativt mosaikbärnsten) - ihoppressad bärnsten.
    • Beckerit, Gedanit, Glessit, Stantienit - bärnsten från Östersjöområdet.
    • Burmit - bärnsten från Burma.
    • Kaurikopal - ny bärnsten från Nya Zeeland som är tappad från barrträd.
    • Kongokopal - ny bärnsten tappad från lövträd av ärtväxternas familj i Afrika.
    • Kopal (Afrikas bärnsten) - bärnsten som är nutida till bara något miljontals år gammal.
    • Råkopal - kåda (bärnsten tappad från levande träd).
    • Simeto (simetit) - bärnsten från Sicilien.
    • Succinit - bärnsten från Baltikum eller Östersjön.
    • Rumanit - bärnsten från Rumänien.
    • Walchowit - bärnsten fr